Blogg 1: Tankarna innan avresa – obeslutsamhet, min bästa vän!

Josephine Hartvig May 27, 2020

Innan en säsong går tankarna runt runt runt. Vill man vara skid- eller snowboardinstruktör, eller båda? Vill man åka i november eller januari? Ska man välja 5-, 3-, eller 2- veckors kurs? Beslut som man inte trodde man skulle behöva ta. Läs Josephines bloggserie, som tar med dig på hennes resa innan, under och efter hennes säsong i Österrike.

Jag har under en lång period, faktiskt cirka 2 år, gått med en längtande känsla i magen och en dröm att leva livet som skidinstruktör. Det måste dock sägas att det är en lång väg från dröm till avresa. Men med mod, vilja och styrka tog jag steget, och här är jag nu i Österrike, i det jag hittills kommer att kalla en upplevelse för livet.

Inget är som att ha bergen som sitt kontor!

Det första smakprovet jag fick, innan jag egentligen tog beslutet, kom vintern 2017 när jag fick turen att bli erbjuden ett jobb på en skidskola i Zell am See i Österrike – med förutsättningen att jag fick en utbildning som behövs för att arbeta som instruktör. Dock kände jag där och då att det saknades något, jag ville gärna ha mer gemenskap och skapa minnen för livet.

Det stora beslutet om längden av kurs 

Jag var därför snabbt ute för att säkra mig en plats på 2-veckors kursen, så att jag kunde börja resan mot min dröm – att vara instruktör. Men låt er inte luras – jag var långt ifrån redo för avresa i november. Jag anmälde mig tidigt under sista året av gymnasiet (så ungefär ett år innan avresa) så jag hade mycket tid att övertänka diverse scenarion. Fram emot slutet av sista året i skolan så insåg jag att 2 veckor kändes lite kort, så jag skrev till Snowminds att jag gärna ville ändra till 3 veckors kursen vilket gick bra.  Länge var jag nöjd med mitt val att gå 3 veckors kursen och jag såg verkligen fram emot att träffa alla jag skulle säsonga med på Kick Offen i september. Reda innan jag kom till eventet hade jag åkt bil med 3 andra i några timmar. Och som ni nog kan föreställa er så hoppade jag och dansade som en duracellkanin hela vägen. Efter eventet var jag tveksam igen angående kursen, och som ni kanske redan misstänker så ändrade jag kurs igen och valde då 5 veckors kursen istället, med bara 2 månader kvar till avresa. 

Och jag kan verkligen säga att det är ett beslut jag ALDRIG ångrar. Detta gäller både skidåkningen och det sociala. Jag är så glad att jag fick uppleva en ny vardag tillsammans med nya, fantastiska vänner. 

Även på snöiga dagar hade vi det kul. Bilden är tagen en dag vi blev fast på berget i 4 timmar pga vägarna som stängde, men det gjorde inte oss något!  

 

Nya omgivningar, nytt jag!

Det är ingen tvekan om att flytta hemifrån har varit tufft. Jag kan märka på mig själv att jag har blivit en helt ny person som plötsligt handlar mat och gör matlådor att ta med till jobbet. Men jag tror hon är här för att stanna! Även om livet går vidare på hemmaplan, så vet jag också att livet här i Österrike utvecklar en mycket mer pga alla nya upplevelser, intryck och vänskaper man skaffar varje dag. Tro det eller ej, men jag kommer aldrig att tröttna på att vakna upp till snö, lukten av svettiga skidkläder och mycket te!

En som slappar under träningen. 

Den andra sidan 

Mina upplevelser de senaste månaderna har varit helt otroliga, och jag skulle inte vilja byta ut något i hela världen mot detta. Att få växa som person i en trygg miljö bland vänner är något väldigt speciellt. Mina bekantskaper sträcker sig längre än bara de jag har varit på samma destination som i och med resan ner, tyskgrupper och skidgrupper. Det har givit mig väldigt mycket att våga ta steget till det okända!

/Josephine

Följ med i Josephines upplevelse i hennes bloggserie där hon kommer att berätta mer om utbildningen, säsongslivet och känslan efter säsongen. Precis som Josephine kan du ansöka via den här länken.

Gratis online informationsmöte

Lyssna när våra experter berättar om livet som skidinstruktör

Anmäl dig