Välkommen tillbaka till blogg nummer 3! I den här bloggen kan du läsa mer om mina höjdpunkter under säsongen. Det inkluderar några mindre roliga stunder också, för om man endast har höjdpunkter i 5 månader så tror jag att man är mer superman, än en riktig människa – haha. Om du har missat blogg #1 och #2, läs de först. Varning – den här är lång, så ta en kopp kaffe och njut av läsningen!
Med min rumskamrat Maggie på vår lediga dag i Zell am See
Det har inte bara varit en highlight under min säsong. Minst tio stycken, och väldigt ofta är det de små sakerna. Hur mysigt det var i huset när vi satt i soffan med en kopp te och en godisskål. Alla vi tillsammans i byn på bussen påväg till skidskolan. Minnen av vad barnen säger (de har de bästa kommentarerna!) Mitt bästa tips, skriv ner dem så du aldrig glömmer bort vad de sa. Fredagkvällar ute. Nysnö som kommer på din lediga dag, efter några veckor utan snöfall. Jag kan fortsätta i timmar.
Rulla din egen sushi med Isabelle, Maggie och Marloes
På vår skidskola hade vi skapat en tradition att gå ut och äta varje torsdag. Vi hade inte så många instruktörer på vår skidskola, så det var enkelt att organisera. Varje vecka testade vi en ny restaurang och i slutet på säsongen hade vi testat nästan alla restauranger i Kaprun och även några i Zell am See och Bramberg.
Zell am See ligger väldigt nära, så vi tog alltid skidbussen eller delade på en taxi. Bramberg ligger ungefär 30 minuter bort. Anledningen att vi åkte hela vägen dit var för att de har en 14 km (!!) lång toboggan backe (för er som kommer att jobba i Neukirchen; jag är avis!). Det är den längsta toboggan backen i hela världen. Vi åkta upp med en av de sista liftarna, åt på toppen av berget på en trevlig restaurang och sedan startade vi den 1,5 timme långa turen nedför. Helt klart en av de mysigaste kvällarna i hela mitt liv!
I den sista liften upp till restaurangen i Bramberg
Jag spendera också många lediga dagar i skidområdena Zell am See och Saalbach- Hinterglemm. Dessa områden ligger väldigt nära Kaprun och med en enkel bussresa så var jag där väldigt snabbt! Jag kan verkligen rekommendera att du besöker andra skidområden under din säsong när du har lediga dagar, oavsett vart du kommer att jobba. Under kursen kommer du hitta vänner som du kan hälsa på runtomkring i Österrike.
En dag med min vän Maria i Saalbach-Hinterglemm
En av de absoluta höjdpunkterna på säsongen var definitivt när jag fick klä ut mig till skidskolans maskot i Kapruns kvällsshow! I den showen var några instruktörer valda från varje skidskola, som antingen fick vara maskot eller vara med i demo teamet.
“Och Dino, från skidskolan Schermer!”
Alla dessa höjdpunkter är såklart riktigt nice, men hallå – livet är inte alltid en dans på rosor! Det kan jag vara väldigt ärlig med.
När jag var liten hade jag väldigt mycket hemlängtan så fort jag var bortrest, och detta är även något jag hade svårt med i gymnasiet. Så snart jag var borta för länge hemifrån så kände jag mig väldigt obekväm utan min familj och mina vänner. Där och då trodde jag att jag skulle ha hemlängtan hela mitt liv. Som tur var, så har mycket förändrats det senaste året. Men trots det så var mina föräldrar väldigt oroliga för hur jag skulle klara 6 månader utomlands på egen hand. Och för att vara ärlig, jag var också orolig över det. Tänk så skulle det bli hur svårt som helst? Vad händer om jag får hemlängtan? Man vet aldrig! Men det kändes viktigt att ta med på det här äventyret, att visa för mig själv att jag kunde klara det!
De första tre månaderna gick väldigt snabbt. Kursen, jul, första veckorna på skidskolan – det var slutet av januari innan jag visste ordet av det. När du har mycket att göra och konstant är i närheten av andra, så har du inte riktigt tid att tänka på hemma. I slutet av januari däremot, så var det lågsäsong och vi var antingen lediga eller på standby större delen av tiden. Fördelen var att jag kunde åka väldigt mycket på egen hand, och utvecklades mycket i min åkning. Bortsett från allt kul jag hade, så började jag längta hem för första gången. Jag hade mer tid att tänka och först då insåg jag hur mycket jag saknade min familj och mina vänner.
Från flygplanet, på vägen hem
Första veckan i februari blev jag ledig en hel vecka, och jag tog min chans. På söndag kväll bokade jag en biljett och flög hem två dagar senare. Allt gick så fort att jag bara hann berätta för mina föräldrar att jag kom, det blev en överraskning för mina vänner, haha!
När jag var hemma, kom jag fram till följande:
- Livet går vidare här också
- Ingen har förändrats
- Jag saknade inte alls stämningen hemma
Innan jag åkte hem, så visste jag inte riktigt varför jag hade hemlängtan. När jag var hemma så visste jag. Jag var rädd att jag skulle missa för mycket, att alla skulle förändas och att jag skulle hamna utanför om jag tog en “paus” från livet hemma och ingen annan gjorde det. Så var det inte. Alla var kvar på samma jobb eller i skolan, och ingen hade förändrats. Någon hade en ny frisyr och någon annan hade köpt en ny snygg jacka, annars var allt som vanligt.
Dessutom när jag landade så ÖS regnade det. Jag hade inte sett regn på tre månader, och det var definitivt inget jag saknade!
Tillbaka i Österrike, lyckligtvis var det inget regn här.
Att vara hemma några dagar gjorde mig gott, men jag var verkligen redo för att åka tillbaka till snön. På söndag morgon åkte jag tillbaka och på måndag hade jag en grupp i en vecka. Jag insåg också, att mitt kontrakt gick ut i slutet på mars vilket innebar att jag bara hade 6 veckor kvar att undervisa. Skidskolelivet startade igen och det var jag redo för. Nedräkningen till slutet av säsongen hade börjat!
I nästa del kan du läsa mer om nedräkningen till slutet av säsongen. Vi ses!
/Susanne