Jag heter Gitte och arbetade som skidinstruktör i Sun Peaks, Kanada under säsongen 22/23. Det var en upplevelse som inte bara gav mig minnen för livet, utan också utvecklade mig på sätt vars värde jag först riktigt förstod när jag kom hem igen.
Tiden före avresa
Jag har alltid älskat att åka skidor och har otaliga minnen från skidskolan och mina favorit skidinstruktörer. Jag hade egentligen aldrig tänkt att det var något jag själv kunde bli, förrän en vän åkte på säsong med Snowminds. Jag besökte honom och fick en inblick i instruktörslivet – och sedan dess drömde jag om att själv åka iväg.
Tre år senare, under mitt andra sabbatsår, kände jag att det var dags att lämna Danmarks trygga ramar. Jag tog beslutet och valet föll på Sun Peaks i Kanada. Även om det var en stor dröm för mig, kändes det också som ett enormt steg att flytta till andra sidan jorden – helt ensam.
Inför avresan deltog jag i informationsmöten, Snowminds Team Day och Kick Off-eventet, och hade otaliga telefonsamtal med Snowminds-kontoret. Jag blev väl förberedd inför säsongsstarten, träffade några av mina blivande kollegor, köpte min utrustning och hade fjärilar i magen.
Hela processen inför avresan hade pågått länge och det kändes som om avresedagen fortfarande låg långt fram i tiden. Men ju närmare den kom, desto mer växte nervositeten och klumpen i magen. Tänk om jag inte får några vänner? Är jag verkligen tillräckligt bra för att vara skidinstruktör? Klarar jag av att prata engelska varje dag? Och framför allt – klarar jag att vara borta från familj och vänner så länge?
Redan på flygplatsen började nervositeten släppa. Jag möttes av glada och bekanta ansikten från Kick Off, mina team leaders och Snowminds-kontoret som skickade iväg oss. Ingen kände egentligen varandra än, men vi satt i samma båt – ensamma, förväntansfulla, nervösa och redo för det som väntade. Där uppstod den första känslan av gemenskap.
Innan jag visste ordet av var jag installerad i mitt nya hem i Sun Peaks, och vardagen var igång med träning, gemenskap, arbete och nya oförglömliga upplevelser. Tiden gick alldeles för fort – för det var så fantastiskt.
Vad tar jag med mig från säsongen?
Att bo hemifrån för första gången
Inte nog med att jag åkte ensam – det var också första gången jag bodde hemifrån. Vi var fem personer på få kvadratmeter, och det krävde hänsyn och samarbete. Vardagen handlade inte bara om skidåkning, utan också om att laga mat, städa och få allt att fungera tillsammans.
Vi hade husmöten, stämde av förväntningar och lärde oss att ta de svåra samtalen när något inte fungerade. Vi blev som en liten familj och kunde fullt ut luta oss mot varandra. Gemenskapen var överlag helt unik. Alla instruktörer bodde i samma byggnad, umgicks över grupperna, gick på event och tillbringade lediga dagar på berget tillsammans. När man är tillsammans varje dag skapas en speciell närhet. De täta ramarna byggde starka relationer och det kändes som hemma. Det var omöjligt att ha tråkigt – det fanns alltid något roligt att göra.
Att prata engelska
I början var det en stor utmaning att prata engelska hela tiden. Träning, undervisning och vardagen skedde i internationella grupper, och jag pratade nästan ingen svenska eller danska under hela säsongen.
Det svåraste var att uttrycka min personlighet och humor på ett annat språk. Men efter några veckor blev det en naturlig del av vardagen och språket utvecklades snabbt. Idag ser jag det som en enorm tillgång att kunna kommunicera tryggt och naturligt på engelska.
Träningen
Det som verkligen överraskade mig var hur mycket min skidåkning utvecklades. Träningen fokuserade inte bara på teknik, utan också på hur man undervisar och förmedlar kunskap. Jag utmanades i all typ av terräng och utvecklades mer än jag trodde var möjligt.
Efter att vi klarat vår level 1-examen och börjat arbeta fanns det fortfarande möjlighet att delta i morgon- eller eftermiddagsträning med skidskolans bästa instruktörer. Det är guld värt, eftersom man fortsätter att utvecklas under hela säsongen. Samtidigt stärkte det gemenskapen med de andra medarbetarna på skidskolan.
Arbetet
Som instruktör förväntas det mycket av dig. Jag hade ansvar för gästernas säkerhet och upplevelse, och det var viktigt att vara väl förberedd och professionell. Jag undervisade både barn och vuxna, vilket krävde att jag anpassade mig till olika nivåer, personligheter och behov. Det handlade inte bara om teknik, utan i hög grad om pedagogik, tålamod och förmågan att skapa en trygg och positiv lärmiljö.
Man lär sig snabbt att vara flexibel och anpassningsbar. Planer förändras – och då gäller det att behålla lugnet och hitta lösningar. Jag lärde mig också att arbeta i en ny och annorlunda arbetskultur jämfört med den jag kände från Danmark.
Personlig utveckling
Säsongen utvecklade mig på fler sätt än jag hade kunnat föreställa mig. Jag lärde mig att stå på egna ben, ta ansvar för både mig själv och andra och kliva utanför min komfortzon. Att undervisa på ett främmande språk och arbeta i internationella team stärkte både min kommunikation och mitt självförtroende. Det gjorde mig mer självständig, mer motståndskraftig och mer medveten om vad jag kan bidra med.
Då tänkte jag inte på hur det skulle se ut på ett CV, men när jag ser tillbaka var det långt mer än ett sabbatsår – det var erfarenheter som också kan göra skillnad vid ansökan via kvot 2.
Hur du kan använda dina säsonger för att komma in på din drömutbildning
För vissa blir det mer än en personlig utvecklingsresa. Det kan vara just de erfarenheterna som gör skillnaden vid ansökan via kvot 2.
Det upplevde Kasper Jakobsen. Efter två sabbatsår på skidor i Kanada och Österrike kom han in på sin drömutbildning International Business and Politics på CBS via kvot 2. Kvot 1 krävde ett snitt på 11,7, och med ett genomsnitt på 9,6 var det inte betygen som öppnade dörren.
Istället var det hans internationella erfarenhet, språkliga kompetenser och ansvar som skidinstruktör som gjorde skillnaden. Att arbeta i ett annat land, undervisa både barn och vuxna och verka professionellt på flera språk visar mognad, självständighet och ledarskap.
Det som började som två sabbatsår på skidor blev till slut nyckeln till drömutbildningen.
För mig blev en säsong som skidinstruktör en upplevelse för livet, som jag varmt kan rekommendera till alla som är intresserade.
Om du själv funderar på att åka på säsong kan du läsa mer om möjligheterna via Snowminds.